Golden retriever- den goa familjemedlemmen

Sällan finns det något ont att säga om den ljusgula/beige hundrasen Golden retriever. Denna hundras har länge varit en storfavorit hos barnfamiljen och kan ha att göra med hundrasens lekfullhet och lugn.

Tack vare sitt enorma tålamod och vilja att vara till lags gör denna hundras optimal för att användas till andra områden än just som sällskapshund. Till en början användes retrievern mest som apportör och var en god samarbetspartner för jägare. Deras stora kärlek till vatten gjorde att rasen var mycket allsidig och kunde användas i flera olika miljöer.

Om man kan kalla det en dålig egenskap är svårt att säga, men golden retrievern är inte en enmanshund och hyser lika stor kärlek för okända personer som för den egna familjen. Det gör att hundrasen inte lämpar sig för att användas till vakthund och är det en beskyddare man söker är det bättre att hitta en annan hundras.

Tack vare sitt tålamod, lugn och förkärlek till människor har denna hundras gjort sig ett namn inom räddnings-, assistans- eller ledarhundsbranschen och hundrasen används med fördel för olika typer av djurterapi. Det är dock inte enbart barn och vuxna människor som golden retrievern kommer bra överens med, utan andra djur som hundar, katter, hästar eller t.ex. Kanin är sällan något problem, vilket gör det betydligt lättare att ta in en hund i sitt hem.

Golden retriever är en fantastisk familjehund som ger mycket glädje under hela sin livstid. Normalt sett lever retrievern cirka 10 år. Rasen är en relativt frisk hundras och inga specifika hälsoproblem finns kopplade till rasen. Honorna är en aning nättare än hanarna och vikten kan skiljas upp mot 10 kilo. Detta gäller även för mankhöjden och precis som alla större hundar så behöver retrievern ordentligt med motion för att kunna hålla sig frisk och fortsätta att vara en god livskamrat.